Andra har ont fysiskt, en smärta att sätta ord på, en smärta du kan visa.

Jag har inte fysiskt ont, men jag har JÄVLIGT ont ändå! 

Allt känns som en enda stor röra, som att åka en bergochdalbana, det går ibland lite sakta uppåt och man får fotfäste för att när man kommer över krönet så försvinner fotfästet lika fort som det går nedför och man åker med full fart mot botten av banan, bara att det går inte alltid sakta upp igen, utan man fastnar där längst ner i backen, för banan havererade och man vet inte hur man ska laga den för att den ska kunna rulla upp för nästa backe. Så känns det just nu, som om jag inte vet hur jag ska laga den för att ta mig upp igen.

Eller tänk dig ett pussel på 5000 bitar, och när du nästan lyckats lägga alla bitarna så kommer en jävla orkan och blåser bort alla bitarna som du lyckats att lägga, så är det bara att börja om igen! 

Jag kan inte beskriva vad det är som gör så jävla ont, men det gör ONT! Känner mig helt tom men samtidigt så överfull.

Försöker trycka undan allt samtidigt som jag vill ha allt nära mig, men jag är för rädd för att låta allt komma nära mig, för kommer det nära kan jag inte kontrollera det, därför är det lättare att lossas inte bry sig alls, bara skjuta bort allt och hoppas på att rummet man trycker in allt i inte ska bli överfullt så att dörren exploderar. 

Den 25/8 hände det som i mitt liv va ofattbart men ändå harf jag gått och väntat på att det en vacker dag kommer att hända. 

Det går inte beskriva smärtan som finns där efter att man förlorat sin lillasyster, det gör helt enkelt bara förbannat ONT!

 

Vi vet inte än vad som hände, för vi väntar på svar ifrån obduktionen, men jag själv är säker på att det var hennes diabetes, som hon kämpat emot hela sitt liv, som nu tog hennes liv. Hennes kropp orkade helt enkelt inte mer, hon hade förstörda njurar och lever, även hennes mage va helt förstörd på grund av diabetesen.

 

Det är helt obeskrivgligt att hon är borta, jag kan intelängre ringa henne om det är något, jag har ingen att bolla mina ideer med. jag vet inte hur jag ska vända mig ut och in för att klara av det här!

 

Det är innte meningen att ens 25åriga ett år yngre syster ska DÖ!

Men en människa som hon fanns bara en av, så som hon har kämpat trotts att hon haft alla odds emot sig, så lyckades hon alltid med de mest otänkbara saker, hon va en riktig kämpe som viste precis vad hon ville med sitt liv, det avundas jag henne, för jag själv vet inte ens vem jag är än.

 

Hon fick praktik på Vissmålen 4H-gård och när hon kom dit blev hon så glad, för hon har alltid haft ett speciellt förhållande tiil den gården ända sedan vi var små och våran farfar jobbade där som vaktmästare.

Det är tack vare min farfar som både hon och jag, mest hon, var helt frälst i hästar. Min farfar hade sagt till min mamma när jag låg i hennes mage att "Nu får det bli en tjej, för jag har köpt en häst" då hade han köpt korsningsponnyn Lukas. Lukas som vi fick lära oss att rida på innan vi fick börja på Vissmålens ridskola. 

 

Jag kommer få skriva fler inlägg om min ÄLSKADE syster, för det finns så mycket att skriva om henne, alla hon fanns till för och allt!

Men just nu gör det bara för ont att ens tänka på och skriva om, att hon är borta.

 

Jag sjöng en låt av Kodaline på hennes begravning, det va till HENNE. Min syster var min förebild min stöttepelare och av samma kött och blod!

 

 

 

Trotts att jag flippar helt i mitt känsloregister ibland och gör saker som jag inte borde, så stannar ni alltid kvar! Ni står ut med mig och vill mig bara så väl!

Jag skulle alltid finnas där för er om något skulle hända er, ni betyder ALLT för mig och jag kan va så dålig på att visa det, kan verka så ignorant. Men det är bara en försvarsmekanism jag har, för jag är så van vid att tidigare knappt haft några vänner alls och fått klara mig själv.

Ni betyder så OERHÖRT mycket för mig!

Trotts att jag flippar helt i mitt känsloregister ibland och gör saker som jag inte borde, så stannar ni alltid kvar! Ni står ut med mig och vill mig bara så väl!

Jag skulle alltid finnas där för er om något skulle hända er, ni betyder ALLT för mig och jag kan va så dålig på att visa det, kan verka så ignorant. Men det är bara en försvarsmekanism jag har, för jag är så van vid att tidigare knappt haft några vänner alls och fått klara mig själv.

Ni betyder så OERHÖRT mycket för mig!