Fuck piller!!
Vet inte hur många piller jag prövat som läkarna varje gång säger till mig, att denna gången kommer du känna dig bättre.
Men va fan kan ett piller göra då? Helt ärligt, av allt jag prövat känner jag inte någon effekt alls, den enda jag märker något av är min Quetuiapin (stavning) som gör mig trött, men det gör mig bara trött om jag tar mer än vad de ordinerat, och jag har den för att kunna sova bättre.
Men sover jag bättre då? Nej! jag gör ju inte det, den gör att jag somnar men inte att jag sover bättre, men mitt problem är inte att somna, mitt problem är att kunna hålla mig sovandes på natten utan att vakna typ 10ggr per natt. Detta resulterar då i att jag istället går runt och är konstant trött, och är jag trött så mår jag ännu sämmre psykiskt. Jag vet inte hur många ggr som jag sagt till dem om min sömn, men det händer inget.
Jag käkar Aripiprazole som ska va stämningshöjande 5mg, Lamotrigin som också den ska va stämningshöjande 300mg samt Venlaflaxin 75mg (tidigare 300 under uttrappning) som ska va emot depprision, utöver det har jag även Artarax och Theralen som jag kan ta vid behov emot ångest. Men helt ärligt av alla de piller jag äter så känner jag INGEN effekt alls! Vet inte om det är fel på mig eller vad det är, för enl läkarna så borde ju denna kombon fungera, men den gör inte det och de är inte helt villiga att lyssna på mig känns det som.
Jag vill inte äta några piller över huvudet taget, jag verkligen HATAR att äta piller, innan jag fick dessa piller som jag har nu så tog jag inte ens en alvedon om jag hade ont någonstans, bara för att jag hatar att äta piller!
Pain
Jag ver inte hur jag ska beskriva det, jag vet inte hur jag ska visa det eller hur jag ska säga det.
Andra har ont fysiskt, en smärta att sätta ord på, en smärta du kan visa.
Jag har inte fysiskt ont, men jag har JÄVLIGT ont ändå!
Allt känns som en enda stor röra, som att åka en bergochdalbana, det går ibland lite sakta uppåt och man får fotfäste för att när man kommer över krönet så försvinner fotfästet lika fort som det går nedför och man åker med full fart mot botten av banan, bara att det går inte alltid sakta upp igen, utan man fastnar där längst ner i backen, för banan havererade och man vet inte hur man ska laga den för att den ska kunna rulla upp för nästa backe. Så känns det just nu, som om jag inte vet hur jag ska laga den för att ta mig upp igen.
Eller tänk dig ett pussel på 5000 bitar, och när du nästan lyckats lägga alla bitarna så kommer en jävla orkan och blåser bort alla bitarna som du lyckats att lägga, så är det bara att börja om igen!
Jag kan inte beskriva vad det är som gör så jävla ont, men det gör ONT! Känner mig helt tom men samtidigt så överfull.
Försöker trycka undan allt samtidigt som jag vill ha allt nära mig, men jag är för rädd för att låta allt komma nära mig, för kommer det nära kan jag inte kontrollera det, därför är det lättare att lossas inte bry sig alls, bara skjuta bort allt och hoppas på att rummet man trycker in allt i inte ska bli överfullt så att dörren exploderar.
Till minne av Lisa
Den 25/8 hände det som i mitt liv va ofattbart men ändå harf jag gått och väntat på att det en vacker dag kommer att hända.
Det går inte beskriva smärtan som finns där efter att man förlorat sin lillasyster, det gör helt enkelt bara förbannat ONT!
Vi vet inte än vad som hände, för vi väntar på svar ifrån obduktionen, men jag själv är säker på att det var hennes diabetes, som hon kämpat emot hela sitt liv, som nu tog hennes liv. Hennes kropp orkade helt enkelt inte mer, hon hade förstörda njurar och lever, även hennes mage va helt förstörd på grund av diabetesen.
Det är helt obeskrivgligt att hon är borta, jag kan intelängre ringa henne om det är något, jag har ingen att bolla mina ideer med. jag vet inte hur jag ska vända mig ut och in för att klara av det här!
Det är innte meningen att ens 25åriga ett år yngre syster ska DÖ!
Men en människa som hon fanns bara en av, så som hon har kämpat trotts att hon haft alla odds emot sig, så lyckades hon alltid med de mest otänkbara saker, hon va en riktig kämpe som viste precis vad hon ville med sitt liv, det avundas jag henne, för jag själv vet inte ens vem jag är än.
Hon fick praktik på Vissmålen 4H-gård och när hon kom dit blev hon så glad, för hon har alltid haft ett speciellt förhållande tiil den gården ända sedan vi var små och våran farfar jobbade där som vaktmästare.
Det är tack vare min farfar som både hon och jag, mest hon, var helt frälst i hästar. Min farfar hade sagt till min mamma när jag låg i hennes mage att "Nu får det bli en tjej, för jag har köpt en häst" då hade han köpt korsningsponnyn Lukas. Lukas som vi fick lära oss att rida på innan vi fick börja på Vissmålens ridskola.
Jag kommer få skriva fler inlägg om min ÄLSKADE syster, för det finns så mycket att skriva om henne, alla hon fanns till för och allt!
Men just nu gör det bara för ont att ens tänka på och skriva om, att hon är borta.
Jag sjöng en låt av Kodaline på hennes begravning, det va till HENNE. Min syster var min förebild min stöttepelare och av samma kött och blod!
Tacksam
Efter allt som hänt med min systers bortgång så finns det inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar mina vänner, trodde ALDRIG ni skulle finns så himla mycket i mitt liv nu som ni gör. Hade aldrig förstått hur mycket jag betyder för er! Jag är skyldiga er mitt liv! Ni kan inte hyllas tillräckligt, för finare vänner än er det finns det inte ❤
Trotts att jag flippar helt i mitt känsloregister ibland och gör saker som jag inte borde, så stannar ni alltid kvar! Ni står ut med mig och vill mig bara så väl!
Jag skulle alltid finnas där för er om något skulle hända er, ni betyder ALLT för mig och jag kan va så dålig på att visa det, kan verka så ignorant. Men det är bara en försvarsmekanism jag har, för jag är så van vid att tidigare knappt haft några vänner alls och fått klara mig själv.
Ni betyder så OERHÖRT mycket för mig!
Tacksam
Efter allt som hänt med min systers bortgång så finns det inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar mina vänner, trodde ALDRIG ni skulle finns så himla mycket i mitt liv nu som ni gör. Hade aldrig förstått hur mycket jag betyder för er! Jag är skyldiga er mitt liv! Ni kan inte hyllas tillräckligt, för finare vänner än er det finns det inte ❤
Trotts att jag flippar helt i mitt känsloregister ibland och gör saker som jag inte borde, så stannar ni alltid kvar! Ni står ut med mig och vill mig bara så väl!
Jag skulle alltid finnas där för er om något skulle hända er, ni betyder ALLT för mig och jag kan va så dålig på att visa det, kan verka så ignorant. Men det är bara en försvarsmekanism jag har, för jag är så van vid att tidigare knappt haft några vänner alls och fått klara mig själv.
Ni betyder så OERHÖRT mycket för mig!
Ett levande helvete
Mitt liv vände fort ifrån att va skit till att bli ett levande helvete när min älskade syster, bara 25 år gammal, den 25/8 -19 somnade in hemma i sin säng. Efter alla års kämpande, efter allt slit, all skit hon utstått så orkade hennes kropp inte med mer! Den va för trasig för att orka kämpa något mer.
Hon var den starkaste och mest målinriktade människa som jag vet om.
Det finns så mycket som jag vill skriva om henne, men jag känner mig helt tom inuti, så jag vet knappt vad som är upp eller ner. Innan hade jag iaf en fot ståendes på jorden, men nu har även den foten sparkats bort, så det känns som jag flyter planlöst och inte vet vad jag ska ta mig till. Det är inte bättre av att jag inte har någon impulskontroll.
Lugn
Idag har varit en av de lugnare dagarna på länge. In till stan hämta mediciner, åka kolla till hästarna lite och fylla vatten till dem i värmen, se till att de dricker lite medan jag är där så jag kan fylla hinken full en gång till innan jag åker. Hem sova lite, vilket är välbehövligt eftersom jag inte kunde sova så mycket i natt heller.
Va sen när jag vaknat en sväng i Eksjö för att senare ikväll tänkt sola lite.
Helt enkelt en rätt bra dag !
Rädd....
För trött för att va vaken men ändå för pigg för att sova.....SNÄLLA låt mig sova!!
Har även blivit rädd för att sova med flera nätters uppvaknande när man drömmer att man får en panikattack och inte kan andas och det känns som du ska dö, för att vakna upp i panik och inse att man har en panikattack och inte kan andas!
Det är nog den värsta känslan jag varit med om på flera år, och det gör mig rädd för att sluta ögonen, för sluter jag dem vet jag inte om jag vaknar upp med panik eller inte.
Hur länge kan kroppen gå utan att sova? Hur länge kan man hålla på innan man blir galen? Hur stor är risken att man kommer in i en psykos på grund av för lite sömn? Frågor jag inte ens vill ha svar på men som gör mig rädd att jag kommer få svar på om jag inte får ett slut på det här!
Det får mig att ännu mer fundera på andra utvägar för att komma bort ifrån allt.
Jag vet att folk i min närhet har det så mycket värre än vad jag har det. Och de människorna vill jag så gärna hjälpa, men det går inte när jag själv inte fungerar.
För utåt sett ser det ändå ut som jag har det ganska bra och att jag har ett väl fungerande liv, men skulle de sprätta upp mig skulle de få se ett kaos utan dess like, ett kaos jag inte ens vet om jag kan beskriva med ord.
Folk som inte förstår mig som själva sällan mår skit, jag skulle kunna byta med dem alla dagar i veckan. Jag skulle hellre ha sämre levnadsförhållanden än vad jag har nu bara jag slapp må så här förbannat dåligt på insidan!
Gått vilse
Vet inte när det hände, men det är många år sedan jag gick vilse och jag hittar inte vägen tillbaka. Allt känns som ett enda stort hål och hur många gånger jag än ger mig fan på att hitta tillbaka så hittar jag inte vägen igen och så faller jag utför ännu en gång.
Jag känner ingenting för någonting längre samtidigt som jag känner alldeles för mycket på samma gång, vilket gör det väldigt förvirrande att vara mig.
Jag vet att det är många som känner lika som jag känner, det gör att jag inte känner mig lika ensam. Men på samma gång känner jag mig helt övergiven.
Jag har så mycket fint folk i min omgivning som jag inte kan uppskatta på det viset som jag vill visa min uppskattning på. Det är helt suveränt folk som finns där, men som jag inte känner mig tillräcklig för, jag är inte värd att ha så fint folk runt omkring mig. Jag har mina vänner som ALLTID ställer upp på mig när jag behöver dem, de offrar aktiviteter bara för att finnas där för mig, men ändå känner jag mig som en skitstövel gent emot dem.
Och jag har världens bästa kontakt inom öppenvården, den kunde inte varit bättre.
Men jag förtjänar inte allt detta!
Psykisk ohälsa
Vad gör man när man lever med psykisk ohälsa?
Det är så längesedan som jag ens skriver på min blogg, men det kan va skönt att bara få skriva av sig lite ibland.
Jag har under senaste året åkt fran och tillbaka på psyk, har även fått svar på varför jag har pendlat så mycket i mitt humör under alla år, det då min läkare sa att jag stämmer in till nästan 100% på någon med Boderline (instabil personlighetsstörning).
Det har varit en sån lättnad att få veta vad som varit "fel" under alla år, men på samma gång har det varit en pest och pina att få en diagnosstämpel på sig, för detr är verkligen så jag känner som om jag nu har en stämpel på mig.
Det känns som om jag går med ett stort plakat ovanför huvudet som det står att jag har borderline på.
Mitt humör pendlar flera ggr om dagen, ena stunden kan jag va sprudlande glad till att på millisekunder bli helt nere och ha ångest och bara vill fly
Slut i huvudet
Började dagen med att lämna värmen under mitt duntäcke för att se att det sjunkit till 14 grader inne. Det är då jag tackar för att vi köpte en gasolvärmare så man kan få lite värme på morgonen innan man kommit igång.
Planen för dagen va att åka till Arbetsförmedlingen och sedan med min syster till stallet för att motionera hennes häst lite.
Började med att åka och hämta min syster på morgonen för att slippa åka en extra vända sedan efter mitt möte.
Mötet på AF känns okej, men det känns inte som om de kan hjälpa mig med det jag behöver hjälp med, när jag säger det jag behöver hjälp med så får jag bara svaret att de inte vet. Men va i alla fall där så de kan inte gnälla något.
Där efter tog vi vår kosa och drog till stallet där vi lät Valle komma in och dricka lite vatten, då det fryser i hagen och lösningen är inte färdigbyggd än har vi fått veta av stallägaren, men när han fått dricka sig otörstig i sin box fick han komma ut och lösgalopperas i ridhuset. Valle är en sådan himla gosig häst när han sprungit klart kommer han fram till en och ställer sig och gosar en stund.
Efteråt fick han komma in i boxen och dricka vatten igen innan vi släppte ut honom med de andra hästarna.
Även om dagen än så länge varit bra så känns det helt grötigt i huvudet, kanske är en förkylning på gång, men det hoppas jag verkligen inte! Te med honung ska nog få lite bult på det hela hoppas jag.
En sådan där dag....
Idag är bara en sådan där dag så man vaknat tidigt men trott klockan varit jätte mycket, samt att när klockan va runt 17 så va jag helt bombsäker på att klockan var runt 22.
Helt enkelt en väldigt seg dag, ändå trots att jag hunnit vara med min syster i stallet och hjälpa henne med hästen.
Blir så himla bitter av att sitta hemma och bara glo, har så himla många idéer som verkligen skulle kunna bli något, men det saknas det där drivet. Drivet som får ett att gå ut och verkligen ta tag i det.
Drivet som gör att man orkar ta tag i sitt eget liv är inte heller på topp, så antar att det inte gör saker lättare.
Blir kallad för lat och arrogant bara för att jag inte har ett jobb, men när man fått över 300 nej (helt ärligt har sökt en bra bit över 300 jobb) så är det inte så himla peppade att försöka söka mer. Speciellt inte när man inte vet vad det är för fel man gör, varför som de inte vill ha mig på arbetsplatsen!?
Har så många tankar, känns som om hjärnan går på högvarv HELA tiden, och så fort jag ska göra något säger folk till mig att sluta tänka, då jag hela tiden tänker minst 3 steg i förväg vad jag än gör. Som exempel, jag kör bil, det är halt ute och jag ska stanna vid en stopplikt. Då hinner jag tänka en himla massa tankar innan jag kommer fram och har stannat om vad som skulle kunna hända hur jag ska lösa de olika situationerna och massa annat. Vilket i mitt fall gör att jag kommer lite ur trafikrytmen, inte på något farligt vis mer att jag kanske står vid stopplikten och hade hunnit köra ut men istället då jag tänker för mkt så hinner bilen komma för nära. Kan dock hålla med om att jag oftast får bättre resultat när jag gör något mer på reflex och inte tänker igenom olika scenarion.
Avslutat detta med en bild på syrran och Valle från idag.
Trött, seg och alla måsten
Idag är en sådan dag då allt bara äv väldigt segt och går väldigt långsamt, jag är hemma för det är torsdag = inget Miroi.
Jag måste städa, jag måste plugga körkort, måste gå ut och gå (måste och måste men hade bestämt att gå idag) och så måste jag diska. Men istället gör jag ingenting av det, jag sitter och glor på fil, medans katten terroriserar mig och är över pigg och över glad.
Sen ett måste till, min pojkvän har sagt att jag MÅSTE komma på något som han och jag kan äta på fredag eller lördag. Men min fantasi till mat vill inte riktigt, så jag har inte en aning om vad jag ska säga till han att vi ska äta, några förslag?
Bjuder på detta vardaliga och tråkiga lilla inlägg, och en dagsfärsk mobilbild på min kisse.
Jobb?
Det här med att söka jobb??
Jag är inskriven på arbetsförmedlingen och sedan vidare slussad till Miroi som är jobbcoatch, där ja får lova att vara i 6 månader (har förbrukat 3 tror jag), här får man information om hur man ska bete sig i sitt jobbsökande, man får hjälp att skriva CV och PB så att det ska va korekt innom alla normer.
Jag ska ju inte säga att jag sökt jätte många jobb, jag kolla runt skickar intresseanmälningar, kollar jobb på anons som verka intressanta, så i genomsnitt på en månad kanske jag har 6 jobb som jag sökt. Men det kanske bara är ETT jobb som svarat och det är samma varje gång, tyvärr så tillsattes tjänsten av en annan, alla andra skiter i att ens svara. Ändå är det inte jätte stora förtag som jag alltid skickar till, så de skulle kunna svara för trevnadesns skull tycker man ibland.
Men utöver att jag sitter och söker jobb, så kom AF på att man måste aktivitetsraportera varje månad vad man har sökt för jobb bara för att få behålla det lilla bidrag som man får, vilket resulterade i att första gången jag skulle raportera i januari så hade jag inte alls mycket koll på vad jag sökt för jobb, de kom ut med den informationen lite för sent, så fick sitta som n alning för att hitta så många som möjligt av de jobb jag sökt.
Den stora drömmen är ju att få jobba med hästar, men här runt där jag bor verkar det vara lite svårt med det. Ja har ju även en pojkvän som jag är förovad med, så det känns inte jätte kul att flytta ifårn honom, eftersom han inte vill flytta knappt in till Jönköping ifrån Nässjö.
Funderar även på att söka in till Hippologen Islandshäst uppe på Wången och börja plugga igen istället, sen bli tränare och starta eget. Om jag skulle göra det är det något som min pojkvän helt enkelt på acceptera!
Men just nu känn det inte som om att pluga ytterligare 3år (tror jag det är), även om det kanske skulle va nödvändigt, men då måste man ta studielån och sådanna saker, så min tanke va att jobba ett tag först sedan söka och då slippa ta så mycket studielån då jag skulle spara undan pengar.
Men just nu känn det inte som om att pluga ytterligare 3år (tror jag det är), även om det kanske skulle va nödvändigt, men då måste man ta studielån och sådanna saker, så min tanke va att jobba ett tag först sedan söka och då slippa ta så mycket studielån då jag skulle spara undan pengar.
Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva ner, men lovar det skulle bli på tok för mycket. Jag är inte den som har så lätt att fatta mig kort och det gör det inte heller lätt att dela upp detta inlägget i flera inläg.
Måste skriva ner allt när det väl kommer till mig ;-P
Over and Out
Over and Out
Tips?
Vill förnya bloggen lite, så undrar om någon har några tips på något snyggt?
Jag har just nu bara ändrat bakgrundsfärg och bakgrundsfärgen i själva inläggen, vill göra en ny header men vill ha den lite mer personlig, men har på tok för lite bilder på mig själ och hästen, har ju dock en hel hög med bilder på den lilla hästen, men de känns inte okej, måste ta nya fina någon dag.
Så tips på hur man liksom vill bli bemött, ett trevligt intryck, ett coolt intryck, ett lugnande intryck.... ja om ni förstår vad jag menar ^^
Bjuder på denna gamla bilden på mig ifrån 2010 den korta stund jag gick på
John Bauer innan jag skaffade vett och bytte gymnasium till Tenhults Naturbruksgymnasium.
Vill men det håller aldrig
Evigheter sedan jag uppdaterade här, vill det så gärna, men det blir att man aldrig vet riktigt vad man ska skriva om eller hur man ska formulera alla saker. Har ju blivit så att jag fränst har använt mig av bloggen för att publicera bilder som jag tagit.
Jag är inte riktikgt personen som fläker ut halva mitt liv på en blogg, det känns inte helt okej för mig, men sen ändå har jag SÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHÄÄRRRRR mycket att skriva och berätta om som jag aldrig gör, men och å andra sidan har jag ju kanske inte blogg för att det ska bli en massa folk som ska läsa den utan mest för att jag ska kunna gå tillbaka. Sen är det ju alltid kul när folk läser och man får sådan positiv kretik av de som kommenterar!
Men just nu har jag för min del rätt stora drömmar, men som det är långt till, som jag inte når fram till på väldigt länge om jag någonsin kommer fram till dem, jag kommer ju givetvis hoppas och kämpa för att drömmar ska bli verklighet, men FÖRST behöver jag ett jobb för att ens ha någonstans att börja. Det löser sig alltid, "Always look on the bright side of life."
Tänkte att jag senare skulle berätta om min ena stora dröm och sen även emellanåt berätta hur det går med The BIG dream.
Inte den mest graciösa bilden, men tycker att min systers nya häst ändå är för himla söt på denna bilden!
Live today, not yesterday!
Livet fortsätter och lunkar på i sin egen takt. Vad som kommer hända i framtiden det får vi se, men just nu står det väldigt stilla.
när man har allt man kan önska sig, familj, pojkvän, djur, bostad osv. Hur kan det ändå kännas som om det saknas något, något man vill sträcka sig efter men som man inte kan komma åt!!
Det känns tomt på ett underligt vis, men inte på ett dåligt vis, men inte heller på något bra vis.
Nehe, nu tycker jag att jag snart får ta och hitta på något med några kompisar och liva upp vardagen lite, så att det inte känns så deprimerande att man inte ska tillbaka till skolbänken i höst!!
reminder........you have a spot in the world, you just haven't finde it yet!
Studenten
usch den 14 juni så springer vi ut från tenhults nbg och går då inte längre i skolan, känns lite deprimerande plus att man är stressad för att man ska hitta ett jobb.
Önskar så innerligt att jag just nu skulle kunna hoppa upp på en häst utan pall så jag kunde gjort hästskötarprovet -.-
Vill vidarutbilda mig och gå hippologen för att sedan bli tränare för islandshäst och sen även ha en egen gård med lite allt möjligt, har en hel bild i huvudet hur jag vill ha allt, och ändå lyckas göra det med en inte allt för överskridande budget, i mitt huvud är allt planerat precis hur jag vill att mitt liv ska vara, men ska nog nu efter skolan försöka hitta ett jobb, sen tänker jag träna MASSA för tränare för att bli en bättre ryttare och hästskötare för att jag sen ska kunna göra hästskötarprov och klara det galant! sen gå hippolog sen bli tränare/ridlärare eller vad det nu blir.
För en sak är det jag vet och det är att jag vill JOBBA med hästar inte bara ha det som en fritidssysselsättning.
ett rörigt inlägg men känner bara att jag var tvungen att skriva så som det poppade upp i mitt huvud.
För studenten och allt gör mig bara bläääääää så himla stressad så vet inte hur jag kommer kunna njuta av studentdagen :/
Önskar så innerligt att jag just nu skulle kunna hoppa upp på en häst utan pall så jag kunde gjort hästskötarprovet -.-
Vill vidarutbilda mig och gå hippologen för att sedan bli tränare för islandshäst och sen även ha en egen gård med lite allt möjligt, har en hel bild i huvudet hur jag vill ha allt, och ändå lyckas göra det med en inte allt för överskridande budget, i mitt huvud är allt planerat precis hur jag vill att mitt liv ska vara, men ska nog nu efter skolan försöka hitta ett jobb, sen tänker jag träna MASSA för tränare för att bli en bättre ryttare och hästskötare för att jag sen ska kunna göra hästskötarprov och klara det galant! sen gå hippolog sen bli tränare/ridlärare eller vad det nu blir.
För en sak är det jag vet och det är att jag vill JOBBA med hästar inte bara ha det som en fritidssysselsättning.
ett rörigt inlägg men känner bara att jag var tvungen att skriva så som det poppade upp i mitt huvud.
För studenten och allt gör mig bara bläääääää så himla stressad så vet inte hur jag kommer kunna njuta av studentdagen :/
4 Juli
Tänkte göra om lite här på bloggen, men jag har helt tappat hur man gör. Det var så mycket lättare när vi läste webbdesign i skolan!
Men får jag sitta länge nog får jag det alltid som jag vill ha det, men den tiden finns inte riktigt hos mig så det får bli enkelt nu som det är.
För övrigt så är det 10 månadersedan som jag blev ihop med den sötaste pojken i världen <3
26 Juni
Efter någon dags regnande är det för en gångs skull lite sol nu på morgonen, inte för jag tror att den kommer hålla sig framme någon längre stund. Men den är ju hä jus nu i alla fall, till min glädje. Det ger ju i alla fall lite hopp om en gnska bra dag ändå ju.
För övrigt när det väl regnat så har jag ganska tråkigt och det har resulterat i en del konstiga egobilder.
Tänkte jag kunde slänga upp någon ^^
