assa förlåt om jag skriver detta, men måste få skriva av mig lite. Fick bara ett litet anfall av ångest xD som vanligt helt enkelt :P

Känner mig så sjukt frustrerad just nu, jag vet inte vart jag ska göra eller vart jag ska gå.
Jag har tänkt på henne HELA dagen, och allt har vart som i en jävla dimma, jag fattar inget längre!
Just nu vill jag bara göra så som hon gjorde och bara försvann. Hon är ju borta hon kommer ju ALDRIG komma tillbaka igen!
Ärligt det känns inte som om NÅGON enda jävel förstår!
Och igår (12/4) då fick jag veta att han som blev påkörd uppe på TTC på Bäckadahlsgymnasiet i Jönköping, att jag hade haft han som lärare några ggr, så jävla paff blev jag :O kände ju han inte, men jag vet ju precis vem han var.
Hela världen faller i bitar, som landar och går i ännu mindre bitar, precis som glas, och jag hinner inte fånga dem, och fångar jag dem skär jag mig på dem och släpper dem för att få fortsätta falla.
Det finns inget jag vill längre, känns som min vilja är helt borta, det finns inget där som säger åt mig något, det är helt viljelöst, helt jävla TOMT!
Det känns som jag saknar en kroppsdel, en bit av mig själv, känns som jag låtit den biten rinna iväg med floden, och låtit alligatorerna slita den i stycken för att den sen ska försvinna FÖR EVIGT, det går inte att hitta den biten som är i flera bitar.
Jag vill bara SKRIKA, och bara spotta ur mig allt, så som en fontän med vattnet. Jag vill slå något riktigt hårt, något som är så hårt att det inte tar skada utan bara jag tar skada.
Jag vill FÖRSVINNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!