Vet inte om jag vågar skriva det här, men jag måste få skriva av mig, för allt hänger där över mig just nu och blockar min väg och sinne.
Saken är....
Jag vill inte tillbaka ner i brunnen
den brunnen som är så djup och svart
jag vill inte dit igen
Men jag orkar inte hålla mig kvar på den hala kanten längre
du skulle kalla det tonnårskris
men det stämmer inte jag har mått så här sen jag va 5år
och jag har känpat för att kravla mig upp för brunnens hala väggar
men så fort jag kommit upp då har jag halkat och falli ner igen
jag vill inte va här nere
allt är mörkt
väggarna är hala man får inget fäste för att ta sig upp
känner mig utpumpad
ockar inte fortsätta kämpa, jag vill inte detta mer
jag vill inte ha det så här
jag vill bort från ALLT
bara slippa det!
Jag vet inget som är värt det här
och om 8 dagar är man 17
som 17-åring ska man vara glad
inte må så som jag gör nu
NEJ! jag vill BORT!