Andra har ont fysiskt, en smärta att sätta ord på, en smärta du kan visa.

Jag har inte fysiskt ont, men jag har JÄVLIGT ont ändå! 

Allt känns som en enda stor röra, som att åka en bergochdalbana, det går ibland lite sakta uppåt och man får fotfäste för att när man kommer över krönet så försvinner fotfästet lika fort som det går nedför och man åker med full fart mot botten av banan, bara att det går inte alltid sakta upp igen, utan man fastnar där längst ner i backen, för banan havererade och man vet inte hur man ska laga den för att den ska kunna rulla upp för nästa backe. Så känns det just nu, som om jag inte vet hur jag ska laga den för att ta mig upp igen.

Eller tänk dig ett pussel på 5000 bitar, och när du nästan lyckats lägga alla bitarna så kommer en jävla orkan och blåser bort alla bitarna som du lyckats att lägga, så är det bara att börja om igen! 

Jag kan inte beskriva vad det är som gör så jävla ont, men det gör ONT! Känner mig helt tom men samtidigt så överfull.

Försöker trycka undan allt samtidigt som jag vill ha allt nära mig, men jag är för rädd för att låta allt komma nära mig, för kommer det nära kan jag inte kontrollera det, därför är det lättare att lossas inte bry sig alls, bara skjuta bort allt och hoppas på att rummet man trycker in allt i inte ska bli överfullt så att dörren exploderar.